Jag är en person som hatar när saker inte längre är som "förut" utan saker och personer förändras oavsett om man vill det eller inte liksom. Jag fyller arton om bara några månader typ, och helt ärligt så skrämmer det mig. Jag kommer kunna göra så mycket som jag så länge har drömt om, men om jag fortfarande inte känner att jag har fått ut det jag vill få ut av livet efter alla dessa vågade resor and so on, då kommer jag typ bli sjukt olycklig och besviken. Asså jag ser livet som den största gåvan någonsin, men jag tycker att livet är mer än att bara leva. Jag vill att mitt liv ska vara som en ända lång film med alla olika genrer som finns, allt i ett liksom. jag vägrar slösa bort mitt enda liv på att leva ett "tråkigt" liv.

 

Snart åker min bror iväg också, och det gör mig helt ärligt så jävla ledsen. Det har liksom varit han och jag ända sen vi var små ovasett alla bråk och allt hat fram och tillbaka, så är han min bror och jag har gjort ALLT med honom. Efter att våra systrar flyttade hem ifrån för länge sedan så har det bara varit han och jag som bott ihop på denna stora övervåning, och nu ska han bara lämna mig haha.. 

fy vad jag kommer sakna honom min störda, omogna och otroligt roliga och glädjespridande storebror <3